10-1

Snart en vecka utan Salsan, bara 9 kvar…. Hade inte tänkt åka ner o hälsa på innan valpningen, så jobbigt med avsked ju, men jag har bestämt mig o åka ändå. Nån sa för inte alltför länge sedan att 23:an e en ganska tråkig väg, och nu när jag åkt den kan jag faktiskt hålla med, men för Salsas skull kan jag tänka mig o åka till Norrland över dan . Saknar henne så mycket!!!

Rekko gör sitt bästa för o trösta mig emellanåt och tur jag har han kvar, annars undrar jag vad man gjort på fritiden liksom??? Vi fortsätter med våra dagliga springturer och tränar på diverse saker så tiden går ganska okej ändå. Väldig skillnad o ha Pekk själv iaf, han har lugnat ner sig ytterligare några snäpp och tror han e väldans nöjd med att få all uppmärksamhet. Han var till en början tveksam till o sova i sängen men nu börjar han tycka det e ganska mysigt faktiskt … Imorgon e jag ledig så vi tar en tur ner till Genarp över dan o hälsar på. Ser fram emot det, ska bli så kul o se hur mycket magen växt, på korten jag fått så har den gjort det haha!

”Ibland e livet lite komplicerat och man oroar sig över människor man bryr sig om vilket tar en massa energi. Kan bara hoppas att de till slut väljer att berätta hur det ligger till. Ärlighet e alltid det bästa hur tuff sanningen än må vara…”

Salsans begynnande mage
Salsa och hennes bodyguards Uno & Tim 😉